Odlarens högtidskalender

Vill du följa våra vardagliga påhitt? Du hittar oss på Instagram under användarnamnet @litengulpaprika.se, på facebook som Liten gul paprika – självhushållning på 100 kvm. Du kan också slå på aviseringar för nya blogginlägg genom att prenumerera på dessa, det gör du genom att trycka på knappen ”följ” längst ner i högerspalten.

Jag har funderat lite på det där med högtider. Vi firar allt möjligt i Sverige. Jul, påsk, valborgsmässoafton, midsommar… kanelbullens dag och en massa annat. En del har religiöst ursprung, en del är traditioner man knappt minns varför och en del är ekonomiska högtider för att sälja mer kanelbullar. (missförstå mig rätt, kanelbullens dag och jag är bästa kompisar) Högtider är ett sätt att fira, vad det än må vara och många av våra högtider kan spåras tillbaka till bondesamhället. Julen infaller till exempel precis när dagarna sakta börjar bli längre igen, påsken firar in våren och midsommaren firar in sommaren. Så med det sagt tycker jag att det är dags för en helt egen högtidskalender för oss odlare. Här kommer mina förslag på datum vi som odlare borde fira och uppmärksamma, och det bästa är att två av dem är väldigt snart! Har du några datum du tycker att jag missat som borde vara med? Släng en kommentar så uppdaterar jag! Om nya bakverk kan få egna dagar varje år så kan minsann vi odlare lägga anspråk på några också.

Vårdagjämningen: Infaller år 2020 den 20 mars. Då dag och natt är lika långa. Det är nu energin återvänder på riktigt i odlarkroppen och vi förvånas över ljuset när vi stiger upp på morgonen. Vi ser framför oss hur vi nu har ett halvår av långa trädgårdsdagar att njuta av. Firas förslagsvis med ett glas vin mitt i odlingen. Eller ett extravagant fröinköp. Eller kanske ett vårskrik a la Ronja Rövardotter.

Sommartid kommer åter: Infaller år 2020 den 29 mars. Hur länge till vi får behålla vår sommartid är dock tveksamt. Till 2021 ska EU ha fattat beslut i frågan. För att ge sommarkänslan ytterligare en skjuts i rätt riktning får vi en timme mer dagsljus redan 9 dagar efter vårdagjämningen. Sommartiden är för Vårdagjämningen vad nyårsafton är för julafton. En extra fest efter den stora festen, full av förväntan och förhoppningar. Fira genom att trotsa alla odlingsregler och så något som inte borde överleva 29 mars, bygg en mysko odlingslåda eller förså 40 tomater extra som du inte har någon aning om var de ska få plats, bara för att du har lust.

Sommarsolståndet: Infaller år 2020 den 20 juni. Nu är dagen som allra längst, vi har alltså så mycket som som vi bara kan få på ett dygn denna dag. För den som festat till det rejält på midsommarafton kvällen innan kanske detta firande blir av mer somber karaktär. Bästa sätt att njuta dagen: Spendera den utomhus! Ösregnar det? Välkommen till svensk sommar! Köp ett paraply.

Höstdagjämningen: Infaller år 2020 den 22 september. Det här är en lite mer dyster högtid. Nu är vi på väg in i mörkare tider igen. Dag och natt är lika långa men det är inte längre för att vi väntar på ljuset, utan vi förbereder oss för de mörka, kalla månaderna. Firas bäst genom att hedra de plantor som gett mat hela sommaren genom att vända ner dem i komposten, städa bort dött material och glädjas åt det som fortfarande växer.

Skördefest!: I det gamla bondesamhället firade man Mickelsmäss 29 september. Det var från början en katolsk tradition för att fira ärkeängeln Mikael, men sammanföll med när matförråden var som mest välfyllda. Mickelsmäss ska firas med överflöd av mat och dryck. Det var också efter Mickelsmäss man fick lov att börja tända ljus eftersom dagarna började bli mörka och korta. Bjud in nära och kära till storfest på sommarens överflöd!

Normaltid: För att bygga på känslan av mörker lite extra går vi nu tillbaka till normaltid. 25 oktober är det dags att ställa tillbaka klockan. De som är morgontrötta av oss blir glada av en timmes extra sömn just denna natt men kanske inte lika lyckliga över att det helt plötsligt är mörkt innan man hunnit hem från jobbet. Denna högtid firas bäst med varm dryck och lagom deppig musik. Nu är det hög tid att låta kroppen vila och faktiskt njuta av allt sommaren gav. (och återhämta sig från skördefesten) och kanske börja fnula lite på nya idéer inför nästa års galenskaper? Det här är tiden på året för reflektion och vila.

Vintersolståndet: Infaller år 2020 den 21 december. Nu firar vi att vi tagit oss igenom den allra mörkaste tiden på året och att dagarna sakta men säkert blir längre och ljusare igen! Skörda brysselkålen, gräv upp några fastfrusna morötter och plocka fram dina allra dyrbaraste burkar med inlagda sommarminnen. Det kan bara bli ljusare!

Chili sin carne – på hemodlade grönsaker

När man odlar sina egna grönsaker behöver man ibland bli lite kreativ i hur man använder dem. Det gör det ibland lite svårare att följa recept, men vågar man ta ut svängarna kan det ofta bli desto godare. I lördags öste regnet ner och ingen av oss ville åka och veckohandla. Ris hade vi hemma så det räckte så jag tog en djupdykning ner i frysen och blev så nöjd att jag vill dela med mig av receptet till er. Mat är av någon anledning väldigt vanskligt att fotografera så ni får tro mig när jag säger att det smakade mycket godare än det ser ut. Vi lagar alltid mycket mat i ett svep, så receptet är avsett för många. Men det går såklart bra att halvera receptet.

Chili sin carne med trädgårdens grönsaker ca 10 portioner

Ingredienser:
2 paket färdigkokta svarta bönor
2 paket färdigkokta vita bönor
Ris efter smak och behag, vi kokte fullkornsris
ca 1 liter krossade tomater (vi blandade i lite frysta halverade körsbärstomater också)
1 dl rödvinsvinäger (hade rött vin hemma så tog det istället denna gång)
2 msk honung
1 msk Tomatpulver (jag använder torkade malda skal av sommarens tomater, tomatpuré går troligtvis lika bra)
kryddor: Timjan, Cayennepeppar, svartpeppar, salt, spiskummin, persilja
1 gul lök
4 vitlöksklyftor
2 stora paprikor
två nävar Haricot verts (Squash skulle kunna göra sig fint här också)
olivolja till stekning

Om du som jag kör på ris som tar 40 minuter så glöm för allt i världen inte bort att starta riset först!

Finhacka lök och vitlök. Fräs i lite olivolja i en stekpanna med höga kanter. Häll i paprika och haricot verts och eventuellt halverade körsbärstomater och fräs ett par minuter. Blanda honung, rödvinsvinäger,tomatpulver och kryddor i en shaker eller burk eller liknande och skaka tills det blandat sig. Häll i pannan och rör om väl. Häll över krossade tomater. Fyll på med svarta och vita bönor och låt puttra ca 10 minuter.

Det fina med den här rätten är att man kan justera den lite efter vad man har kvar efter sommarens odling. Nästa gång jag lagar den här rätten kommer en näve halverade sockerärtor åka med, eftersom jag just nu har ett överflöd av dessa i frysen. Go nuts med inspirationen helt enkelt!

och 2020 ska jag minsann odla bönorna själv också! Jag ska bara lista ut vilken sort ”svarta bönor” respektive ”vita bönor” är först…



Potatisexperimentet – en mindre lyckad affär

Förra våren satte jag potatis i en gammal regnvattentunna jag borrat hål i. La i 20 cm jord och 4 potatisar och fyllde sedan på allt eftersom blasten växte med förhoppning om fina potatisar längs hela blasten. Vi kan väl säga att tömma den tunnan var ett jobbigt projekt och resultatet ser ni här.

Japp, det här är alltså hela skörden på en väldigt stor tunna jord. Jag tror jag fick lika mycket i mina tioliters soptunnor från Ikea om jag ska vara ärlig. Jag tror att jag vet vad som hände:

  • Microklimatet i tunnan var skräp. Jag fick vattna väldigt mycket och tunnan blev konstant varm.
  • Det resulterade i torka i tunnan, och bladmassan som tillslut stack upp över kanten var inte mycket att hurra för.
  • Jag läste på något annat hörn av internet att potatis bara kan bilda knölar ett par decimeter ner på stammen. Vilket skulle göra projektet meningslöst.

Men! Jag har inte gett upp än! Jag har en mindre tunna (70 liter istället för 220) som jag ska testa med till våren. och den här bjässen till ”kruka” då? Den ska istället få husera några av sambons favorittomater, nämligen ”Hundereds and thousands”. En form av vinbärstomat i ampelmodell som till och med jag som inte tycker om färska tomater tycker om. Jag har hört att de gärna tar över en sån här tunna så jag planerar att sätta tre plantor och hoppas på att inte kunna se tunnan för alla tomater till sommaren!

Sånna här experiment är viktiga för mig. Om man inte testar, leker och experimenterar med sin trädgård och sitt odlande så lär man sig inte. Då blir odlandet bara monotont och tråkigt och tillslut ett ”måste”.

Har du några misslyckade trädgårdsexperiment att dela med dig av? Eller kanske rent av några väldigt lyckade som jag borde prova? Lämna gärna en kommentar.

Inspiration i vintermörkret! Mina tre favoritkanaler om självhushållning!

Hösten blev ganska så tuff för oss. Jag hade precis börjat på nytt jobb, husrenoveringen slog i en växel till och på det började jag hosta. Det blev så illa att jag fick sova sittandes i soffan och sambon var beredd på att ta mig till akuten eftersom jag inte fick luft. Jag var trött och orkeslös hela tiden. Behöver jag nämna att varken trädgård eller blogg fick någon uppmärksamhet då? I början på december fick jag en astmadiagnos och starka startmediciner. Under december månad har jag sakta blivit mig själv igen och min odlarlängtan och energi har kommit tillbaka med kraft! (Till sambons blandade glädje och förtret) Men eftersom jag mest ägnat hösten åt att titta på videos på youtube och sökt på odlingsrelaterade saker på Pinterest istället för att handfast odla eller ta hand om skörd tänkte jag kickstarta bloggen så här 2020 med en serie inspirationstips. När till våren när trädgården slutar vara en enda lervälling och bestå till större delen av byggnadsställning ska jag också ta er med på en rundvandring hemma. och visa upp jordkällaren såklart!

Först ut är kanalen ”The Hollar homestead”. Paret med fyra söner bestämde sig för två år sedan för att sälja allt de ägde och resa kors och tvärs över USA tills de hittade en delstat de gillade. De köpte sedan en tomt med en mängd riktigt sunkiga byggnader och bygger nu sakta upp ett riktigt självhushållarliv. Hela deras kanal är en videodagbok, så under första året får man följa med på deras resor till olika platser i USA och under det senaste året har man fått följa deras projekt på den nya gården. Lite extra roligt för oss som tycker det är kul med gamla hus och kreativa lösningar.

Nästa kanal är Roots and Refuge Farm. Jessica och Jeremiah och deras barn bor på en gård, även denna i USA, som de hyr. De delar med sig av mycket tips på billiga lösningar, till exempel hur man bygger en växtportal billigt eller som i videon jag lagt in ovan, hur man kan odla sallad under vinterhalvåret, om man har någotsånär milt klimat. De har också ett antal videodagböcker och en del på religiöst tema som inte faller mig i smaken, men man kan ju titta på det som passar ens egen smak.

Charles Dowding är en av mina favoriter. Han odlar i det som han kallar för en ”no dig”-garden. Dvs. han gräver inte i sin trädgård utan fyller på material uppifrån. Han har flera videos där han jämför grönsaker odlade i grävda bäddar och icke grävda bäddar och visar på resultat med tanke på arbetsinsats. Han har också gjort flera serier som handlar om att odla mycket på liten yta. Första avsnittet i en av serierna ser du här ovanför. Det är en verklig inspiration om man vill odla mycket men begränsas av att man har en alldeles för liten tomt.

Recension – The Backyard homestead

Det har varit lite tyst här på bloggen ett slag. En kombination av att byta arbetsplats och att slå en rejäl volt på cykeln är skurken till detta. Men nu är vi igång igen! och först ut är såklart en söndagsrecension.

Veckans bok är The Backyard homestead – produce all the food you need on just a quarter acre! En kvarts amerikansk acre är ungefär 1000 kvadratmeter. Det ger ju hopp till den som råkar sitta på 740 kvadratmeter inklusive hus. Den här boken är sådär härligt nördig, men inte lika mastigt kurslitteraturlik som The mini farming bible som vi pratade om sist. Den ger förslag på layout och vad man får plats med på 1/10-dels acre (ca 400 kvm), 1/4-dels och 1/2 men fokuset i boken ligger på den där kvarten från omslaget. Även om boken och jag inte håller med varandra på flera fronter (t.ex. tycker jag inte att man ska börja odla litet, om det inte är det man vill. och jag tycker att man ska odla sånt man tycker om, medan boken menar att man borde börja med att odla sånt som är annorlunda och som inte går att hitta i mataffären) men den har ett fenomenalt upplägg! Efter ett par inspirerande sidor om vad man faktiskt kan få plats med på den ytan man har så dyker vi in i ett kapitel om köksträdgården. Vi får tips om hur vi startar upp, hur vi förlänger säsongen, om serieodling och till och med ett kort stycke om hydroponisk odling! Det jag verkligen ogillar i det här kapitlet är listan över plantavstånd. Eller, jag är tudelad. Den har en rolig liten spalt som talar om ungefär hur många plantor man behöver per person, men det är ungefär där listan slutar vara rolig. Listan verkar vara hämtad från jordbruket och inte beräknad för en liten hemmagård. Som ett exempel figurerar förslaget 15-20 cm avstånd mellan bönor och 45 cm radavstånd. med sådana avstånd finns det ju ingen chans för hobbyodlaren att bli självförsörjande alls. Ska man skörda förhand räcker gott och väl plantavståndet som radavstånd i min mening och det gör mig lite ledsen att det allt som oftast dyker upp sådana här listor i odlingsböcker. Nybörjaren kan ju få en så mycket större och roligare skörd om man bara vågar rekommendera kortare radavstånd!

Men om vi förlåter dem deras lista är kapitlet riktigt bra, det går igenom vertikal odling, hur man spar fröer, har ett trevligt ”uppslagsverk” för grönsaker men ägnar tyvärr bara 3-4 sidor åt konservering.

I nästa kapitel får vi lära oss allt om att odla bär, nötter och frukt. Roligast i det här kapitlet tycker jag är listan över ungefärlig avkastning. Och avsnittet om hur man utifrån ett landskapsarkitektsperspektiv kan planera sina träd. Vi får också lära oss hur man torkar frukt och hur man gör vin och cider.

Nästföljande kapitel handlar om spannmålsodling. Förutom matnyttiga odlingsinstruktioner får vi också lära oss att baka bröd, tillverka öl och göra egen pasta. I kapitel 5 och 6 går boken igenom att hålla djur för ägg, kött och mejeri. Vilka raser som är bäst lämpade till vilken uppgift, hur man tar hand om djuret och till och med hur man bygger ett hönshus finns med på dessa sidor. Boken avslutas med ett kapitel om det som på engelska kallas foraging. Alltså mat som man hittar i det vilda. Hit räknar de bikupor men också svamp och annat man hittar i naturen.

Mitt lilla utbrott om odlingsavstånd till trots så är det här en bra bok. På 352 sidor har de inte bara fått in många ämnen utan också mycket om allt. Det stycke jag gärna skulle se mer om är avsnittet om konservering, men det kan man välja en annan bok till. Den här boken är handfast och rakt på sak, med tydliga instruktioner men tappar ändå inte bort förmågan att inspirera.

Väl läsvärd!

Recept: Citron – och vallmokaka

Jag delade en bild på delar av vår vallmoskörd på Instagram och gladdes åt att vi skulle kunna baka Citron- och vallmokaka på egen vallmo i år och fick då frågan om recept, och det ska ni såklart få! Eftersom vi inte skrapat ihop tillräckligt mycket vallmo än för att baka en kaka att fota får ni hålla tillgodo med en bild på vallmon och ett recept i text. Nu kör vi!

Ingredienser:

Smör och ströbröd till formen (ca 20-25 cm stor form)
2 ägg
2 dl socker
3 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
50 g smör
0,5 dl citronsaft
0,5 dl vatten
3-4 msk vallmofrön

3 msk vatten
3 dl florsocker
en skvätt citronsaft

Sätt ugnen på 175 grader. Smöra och bröa formen.
Vispa ägg och socker pösigt i en skål.
Blanda alla torra ingredienser i en annan skål.
Smält smöret och blanda med vatten och citronsaft.
Blanda samtliga tre skålar med varandra. Jag vet att det finns förståsigpåare om vilken ordning som är rätt eller bäst, men jag har både blandat smör-röran först med ägget och sockret och de torra ingredienserna först och märker ingen skillnad.
Häll smeten i formen och skjutsa in i ugnen i 25-30 minuter. Håll koll med en sticka.

Medan kakan roar sig i ugnen ska vi göra en glasyr. Det är rätt enkelt. Mitt recept har rätt mycket glasyr för att, ja, jag tycker att man inte kan få för mycket glasyr helt enkelt! Blanda knappt 3 matskedar vatten med 3 dl florsocker. smaksätt med en skvätt citronsaft eller citronskal om du hellre vill ha det. blir glasyren för lös, tillsätt mer florsocker. mer vatten eller citronsaft om den blir för fast. Den här typen av glasyr är ingen exakt vetenskap.

När kakan slutat vara kladdig ska den ut ur ugnen och svalna. Att hälla glasyren på kakan är det sista steget, men vi har ett steg kvar dessförinnan. Ta en vanlig bordskniv och ”hugg” i kakan ett antal gånger. Mysko, jag vet. NU kan vi hälla på glasyren. Det som händer är att glasyren rinner ner i hacken vi gjort och hjälper till att göra kakan ännu mer saftig. Nu är det bara att bestämma om man tänker vara ordentlig och låta kakan svalna eller om man ska äta den med sked direkt ur formen…

Trevlig helg och lycka till med ert bakande!

Konsten att koka salsa

Jag älskar salsa! Och Tacosås! Och vill helst kunna konservera och förvara den i jordkällare. Så nu har jag modifierat fram ett recept som är någon slags hybrid mellan salsa och tacosås. Eftersom tomat är en på gränsen-gröda för vattenbadskonservering och jag dessutom tog mig en del friheter i receptet skaffade jag mig lackmuspapper för att kontrollera PH-värdet. Tji fick jag när stickan visade ”typ” 5. Gränsen går vid 4,5. Varför är det där värdet så viktigt då? Jo, därför att ett av världens farligaste gift heter botulism och trivs i basiska, syrefattiga, rumstempererade miljöer. Sporterna till botulism finns överallt omkring oss, men det är inte fören det ges dessa förutsättningar som giftet utvecklas. Så om jag vill kunna förvara min tacosås måste den alltså vara tillräckligt sur. Och det kanske den är, ph-stickan hade bara fasta värden 1-12 och inga komma-någonting. Eftersom jag är en nojig individ tänker jag skaffa mig en elektronisk ph-mätare. För den som inte är lika nojig än jag räcker det troligtvis att skjutsa i lite mer ättika/vinäger/citron i receptet än vad som anges. Annars går det finfint att förvara den i kylen. Så här kommer mitt recept på tacosås. (denna vattenbadskonserverade jag sedan, mer om det i ett separat inlägg. Behövs inte om man inte gör lika mycket som jag)

Receptet räcker till ca tolv burkar i storlek med burkarna man köper tacosås i. Vill man inte ha så mycket får man halvera eller kvarta receptet.

Du behöver:

Ca 2200 gram tomater (beror lite på sort hur vattniga de är osv)

450 gram grön paprika

3 jalapeños (det är här du väljer styrkan på såsen, ta starkare sorter om du vill ha starkare sås)

350 ml hackad lök

3 vitlöksklyftor

240 ml äppelcidervinäger

120 ml löst packad, hackad koriander (hacka även stjälkar)

2 tsk torkad oregano

1/2 tsk malen kummin

2 tsk salt

2 msk socker

Först ska vi skala tomaterna. Det kan man göra på tre sätt. Man kan frysa tomaterna, då halkar de lätt ur skalet när de tinar. Man kan också skålla tomaterna. Då skär man ett kryss i varje tomat, doppar den i kokhett vatten och därefter i iskallt vatten. Min favorit är dock att skala dem i ugn. Halvera tomaterna, lägg dem med skalet uppåt och kör dem i ugnen på grillvärme tills skalet skrynklar sig. Låt tomaterna svalna något och plocka sedan av skalen. Se till att ha skurit bort fästet innan du skjutsar in dem i ugnen.

Hacka alla ingredienser fint. Mät upp tomaten med hjälp av ett litermått. Du ska ha ca 1800 ml tomatsörja. Ta bort frön och det vita i chillin om du inte vill ha det för starkt. Puttra på spisen i ca tio minuter. Om du vill ha en slät sås, mixa den. Jag körde stavmixern i grytan så att jag fick en sås som var mittemellan salsa och slät tacosås.

Det här blev så vansinnigt gott att jag fick hejda mig själv från att äta upp det med sked!

Lycka till!

Recension: The mini farming bible

Vi tog en liten minisemester förra veckan men är nu tillbaka med söndagsrecensionerna. Veckans bok heter The mini farming bible: the complete guide to self-sufficiency on 1/2 acre och är skriven av Brett L. Markham.

Boken är skriven på engelska och är en gedigen tegelsten. Författaren har tidigare skrivit flera böcker som handlar om självhushållning på liten yta och den här boken är en sammanslagning av flera av dem. Den här boken kan närmast liknas med en kursbok. Den är indelad i fem delar, Basics of mini farming, Getting the most out of your vegetables, tools and techniques, making wine och greater fod self-sufficiency. Det första avsnittet innehåller 21 kapitel som går igenom allt från kompost, frösådd, vattning, ta eget frö och till och med kycklingar för ägg och kött. Bokens fokus är just självhushållning och därför skrivs mycket handfast om tåliga, kaloririka grönsaker i bokens andra del där varje grönsak får ett eget kapitel, fördelat över 13 kapitel. Bokens tredje del går bland annat igenom växtstöd och ogräshantering.

Den fjärde delen går igenom hur man gör eget vin. De här 46 sidorna får en att känna sig som att man är tillbaka i skolbänken. Avsnittet presenterar receptförslag och beskriver processen för vintillverkning men går också hela vägen in på vetenskapen bakom vintillverkning. I bokens femte och sista kapitel går vi igenom författarens övriga tips som inte verkar ha passat in i något annat kapitel. Här får man tips och recept för att göra vinäger av olika slag, ost och en perenn ätbar permakulturell trädgård.

Det här är inte en bok du tar med dig i hängmattan och slöläser lite och njuter av glädjen med att vara odlare och självhushållare och får lite ny inspiration. Det här är en stor, tjock kursbok och tar ganska så lång tid att ta sig igenom, men den är väldigt givande. 1/2 acre är detsamma som 2000 kvadratmeter och för mig är det en bra bok för att få en bild framför mig om hur mycket arbete och hur mycket det går att producera på en tomt i den storleken. (En vacker dag ska jag ha 2000 kvadratmeter att odla och hålla höns på, ska bara övertala sambon först)

Är du sugen på att ta den småskaliga självhushållningen till en ny nivå och är beredd på att sitta i skolbänken en stund så är den här fenomenal. I hängmattan är den för tung, både fysiskt och mentalt.

Saft och sylt i ett svep!

I år bestämde jag mig för att jag minsann skulle kunna koka saft på det trädgården har att erbjuda. Jag hade en förhoppning om att den del av tomten som ska bli frukt och bärodling skulle gå att iordningställa i år men eftersom renoveringen är försenad och maskiner behöver kunna köra runt i trädgården sitter jag på händerna och försöker bromsa min iver.

Detta till trots har jordgubbarna och rabarbern gett en liten men naggande god skörd! Jag testade att koka saft först och sedan göra eftersylt. Kan meddela att det blev väldigt gott och det känns kul att kunna använda alla delar. Lite magiskt att kunna få ut 1,5 liter koncentrerad saft och 5 burkar sylt (gamla tacosåsburkar) på 1 kilo jordgubbar och 700 gram rabarber.

Recept? Det ska ni få såklart!

Koka saften först (duh!)

Du kan koka saft på väldigt många olika frukter och bär. Så byt ut mot det du gillar. Receptet nedan är det jag kokade för att det var det jag råkade ha.

1 kilo jordgubbar
700 gram rabarber
6 dl vatten per kilo frukt/bär
6 dl socker per liter saft
1 krm natriumbensoat per liter saft

Koka upp vattnet. För mig blev det strax över 9 dl för ovanstående mängd jordgubbar och rabarber. Släng i jordgubbarna och rabarbern. Låt koka i ca 10 minuter. Ha koll så det inte kokar över.

Nu behöver du en saftsil. Finns att köpa på Ica Maxi bland annat. Jag tror att min är köpt för ett par tior på Gekås i Ullared någon gång för länge sedan. Billig pryl, väl värd investeringen om du inte har en. Sätt saftsilen på en vettig behållare och häll över den varma sörjan. Låt den stå och dra i 30-45 minuter. Eller tills du kommer på att du glömt bort saften i köket. Skura ur kastrullen. Lägg saftsil och geggamojan åt sidan. Mät upp hur mycket saft det blev och häll tillbaka i kastrullen. Jag fick ut 1,5 liter saft. häll i socker enligt ovan. för mig blev det alltså 9 dl socker. Koka upp och låt koka under ca 10 minuter och ta bort skum med hjälp av hålsil eller annat rimligt verktyg. Vakta saften! Jag förlorade ett par dl eftersom jag försökte multitaska och fylla diskmaskinen samtidigt så det kokade över. Var en geggig upplevelse att göra rent den spisen. Ta upp lite av saften i ett glas eller dylikt och blanda i natriumbensoat. Rör ut blandningen i resten av saften. Häll upp saften på rena, varma flaskor. Jag kokar korkar och värmer flaskor i ugnen.

Nu har vi saft! Woho!

Men sylten då? jo! Släng bärgegget i kastrullen. Väg det först så du vet hur mycket du har. Jag hade ca 700 gram. Eftersom jag är en latmask och råkade ha syltsocker hemma använde jag detta. 700 gram syltsocker går åt. Jag hällde också tillbaka en liten skvätt av saften (typ en dl) och slängde ner en liten näve färska jordgubbar innan jag kokade upp det hela och lät det koka i typ 5-6 minuter. Eftersom varken jag eller sambon gillar sylt med hela jordgubbsbitar i körde jag ett par aggressiva varv med stavmixern i kastrullen innan jag hällde upp sylten på varma burkar.

Done!

Odling och prestationsångest

Det är lätt hänt att man stirrar sig blind på sociala medier och känner sig som en misslyckad odlare. Jag gör det själv. Förra året skördade jag ”bara” 5 kilo tomater (mitt första tomatår) och tittade avundsjukt på alla som la upp bilder på köksbord överbelamrade med tomater och redovisade skörd på 50, 60, 70 kilo och uppåt. Ja, min målbild är också där, men jag behöver personligen sluta jämföra mig med alla andra. Vissa saker lyckas jag fenomenalt med, andra saker går åt pipsvängen. och sådär är det ju från år till år. I år har till exempel spenaten, sockerärtorna och vitlöken gått jättebra och det delar jag ju såklart gärna i mina flöden på t.ex. Instagram och Facebook. Men hur ofta delar man det som går dåligt? Förra årets misslyckade lök, uppätna rödbetor och salladskaoset visar man ju sällan upp. så därför kommer här en presentation av årets misslyckanden- hittills. Det kan hända att det blir något av dessa plantor ändå, jag har inte gett upp än, men det ser inte jätteljust ut.

De här gurkorna har utstått mycket stryk och ser inte sådär hysteriskt pigga ut. De kämpar på och jag har inte gett upp på dem, men de är inte glada på mig alltså.

Purjolök försådd i typ februari. verkar tro att den är ett gräs. gödslad och nedklippt enligt konstens alla regler. Får stå kvar så länge den är grön, men har sett ut såhär i typ två månader. Blir det något blir det taaaaniga purjolökar.

I lilla växthuset bor det chili och paprika. Sambon som tar mina foton till bloggen har faktiskt fått det att se rätt fint ut trots skicket på plantorna. Plantorna till höger närmast i bild är dock misshandlade så det står härliga till. De hade precis återhämtat sig från chocken av den tidiga utplanteringen och alla bladlusangrepp när vårt lokala rådjur stack in huvudet och toppade alla plantorna. Mina Pimientos padron längst in är fina på den här bilden, men sedan den togs har rådjuret blivit kaxigare och även dessa plantor är numera hälften så höga. Kompostgaller uppsatt i dörröppningen, vi får väl se om det hjälper.

Jag har också flera bäddar som står tomma för att jag inte planerat så ordentligt som jag hade velat och ja, jag har slängt både mangold, spenat och rabarber på komposten för att jag skördat och varit för trött för att ta hand om det. Jag skäms faktiskt inte för det, för jag är människa och det här med att man ska vara perfekt funkar inte riktigt för mig. Jag stannar på McDonalds när jag är alldeles för trött för att laga mat och jag äter alldeles för mycket godis. Jag blir irriterad på mig själv, för jag vill ju hellre ha spenaten, mangolden och rabarbern i frysen än på komposten, men jag skäms inte för det.

Alla odlar vi på våra egna villkor och gör det bästa vi kan. Och glöm inte sociala medier ljuger för oss, ingen är perfekt. Vad är din misslyckade grönsak i år? eller har du fått hela gardinstången full av gurkplantor för att du sådde för tidigt? Vilken odlingslärdom har du fått i år? Eller har du kanske något tips till mig på hur jag ska lyckas rädda mina stackars klena plantor?